Ringblomma

Latin: Calendula officinalis

Eng: Marigold

Tysk: Ringelblume

Familj: Korgblommiga (Asteraceae)

Namnet

Det latinska namnet officinalis kännetecknar att det på Linnés tid på 1700-talet ansetts vara en välrenommerad läkeväxt. Släktnamnet Calendula är lite osäkert varifrån det kommer, men kan syfta på det latinska ordet för varm ”calere”, och skulle i så fall komma sig av att Calendula-släktet blommar hela året om ifall inte frosten kommer. Arten hör ursprungligen hemma i Medelhavsomårådet.

Användbara delar

Flos eller flores (latin), dvs själva blomman. Man kan använda hela blomman, dvs man behöver inte ta endast kronbladen, utan det går fint att ta med foderblad, fruktämne, pistill, ståndare etc, dvs allt som hör själva blomman till.

Kända ämnen som växten innehåller

Eterolja, flavonoider, calendulisider, terpenoider, steroler, karotin, xantofyll, polyacetylener, fenolsyror, bitterämnen och garvämnen. 

Man har inte kunnat utvinna ett enskilt aktivt läkande ämne och därmed har man inte kunnat göra en patenterad medicin på ringblomma. Det är således en komposition av olika aktiva ämnen som utgör det läkande receptet. Vilket är fallet för flertalet av våra läkande växter.

Farmakologi

Extrakt av ringblomma verkar antiinflammatoriskt och främjar bildningen av granulationsvävnad, vilket främjar läkningen av svårläkta sår. Eteroljan har en antibiotisk effekt mot Trichomonas vaginalis, en flagelart som orsakar vaginit, dvs inflammation i slidan. Extrakt av ringblomma har också antibiotisk effekt mot Staphylococcus aureus.

Blomextrakt med hög halt av tripensaponiner har cytotoxisk effekt och tumörhämmande effekt. Invärtes har ringblomma antiinflammatorisk och kramplösande effekt vid bland annat inflammation i gallblåsan, gallvägarna, mag-tarmkanalen och urinblåsan.

Hur använder du den?

Ringblomma kan extraheras både med vatten, alkohol och vegetabilisk olja. För invärtes bruk används vatten eller alkohol, för utvärtes bruk kan samtliga formerna användas.

Hur bereder du?

Vatten: gör en infusion, dvs koka upp vatten, lägg i blommorna och låt dra. Vattnet skall inte koka, utan när det närmar sig kokpunkten tar du bort kastrullen från värmekällan. Det kan med fördel dra länge, det går faktiskt att dra det i ett par dygn. Det ska alltid vara under lock, så inte eteroljan ångar iväg. Du kan alltså koka upp vattnet, lägga i ringblommorna och sedan låta blommorna ligga kvar i vattnet och dricka lite allt eftersom. Var observant på att en infusion med örter i inte håller länge i rumstemperatur, sätt det i kylen om du vill spara det några dagar.

Alkohol: Torkad växt läggs i 40% etanol. Om du själv skall göra detta så klarar du inte av att göra mer än 1:10 koncentration, men i industriell framställning så kan man göra betydligt mer koncentrerade preparat. Vanligt förekommande koncentration är 1:1. Första siffran står för andelen torkad växt i vikt, andra siffran för andelen etanol i vikt. Växten skall dra i alkoholen i tio dagar innan den silas bort.

Vad kan den hjälpa mot?

Jag brukar förenklat säga att ringblomman är bra på att läka det som den kommer i kontakt med, därmed är den bra på att läka huden om man använder den utvärtes och magtarmkanalens slemhinna om man dricker extrakt av den. Jag tycker den gör sig allra bäst som ett te, när den är tänkt att ha för att läka slemhinnan i magtarmkanalen.

Det är inte alltid helt enkelt att veta att man behöver hjälp med slemhinnan i magtarmkanalen, symtomen på detta kan verkligen variera och ibland känner man mer av sekundära symtom, dvs sådana symtom som skapas av att tarmslemhinnan inte är i optimalt skick, sådana symtom kan vara trötthet, allergi, hudbesvär, för att nämna några, eftersom en tarmslemhinna i dåligt skick kan ge både födoämneskänslighet, bristande näringsupptag och upptag av ämnen från matsmältningen som annars inte skulle passerat.

Ringblomssalva

Ringblomssalva har många hört talas om kanske även provat. Ringblomssalva gör man på ringblommor som extraherats i vegetabilisk olja. Ringblommorna bör då dra i olja i åtminstone en månads tid, men gärna två. Det är viktigt att man extraherar med färska blommor, inte alltför blöta av regn eller dagg, men de får heller inte ha torkat. Oljan man använder skall vara en stabil olja, dvs den får inte ha för hög halt av fettsyror som är lättföränderliga, ffa allt omega 3, men även till viss del omega 6, då detta gör oljan mer instabil och då lättare härsknar.

Bra oljor som är enkla att få tag på och som inte är jättedyra är oliv- eller rapsolja. Själv föredrar jag svensk ekologisk rapsolja, som även har en doft som de flesta kan tycka är ok. När blommorna lagts i oljan kommer de att flyta upp, därför får man under de första veckorna vara noga med att röra i oljan och trycka ner blommorna så att de inte ligger och har syrekontakt under längre tid, för då kommer de att mögla.

När extraktionen är klar kommer oljan att ha antagit en del av färgen från ringblommorna och det kan man se genom att oljan blivit ngt mörkare. Man silar då av blommorna och behåller det som man då kallar ringblomsextraherad olja. Denna olja blandar man sedan med bivax. Ju fastare man önskar att salvan skall vara ju mer bivax tar man. Bivax smälter vid 63 grader, så därför hettar man upp oljan till det och lägger i bivaxet, som fördelar sig i oljan och sedan kan man låta allt svalna under omrörning.

Man har nu skapat sin ringblomssalva. Denna salva är bra att läka små sår, eksem, självsprickor och andra hudskavanker. En kliande torr rygg, ett narigt hudparti, ett bensår, en svårläkt självspricka är allt exempel på åkommor där ringblomssalva kan vara till god hjälp.

Lyckade behandlingar

Jag minns mitt allra första goda resultat med denna salva, det var min egen mamma som hade ett svårläkt sår på smalbenet. Det var som typ ett bensår, och hon visste inte hur det uppstått. Hon hade haft det i flera år, och av läkare hade hon fått såväl kortisonsalvor som ljusbehandling, men inget hjälpte mer än en kort tid, sedan kom såret tillbaka. Så fick hon en egentillverkad ringblomsalva av mig. Trots att mamma inte hade så stor förhoppning till att det skulle hjälpa så började hon i brist på annat att smörja såret med salvan. Såret avtog i storlek precis som det brukade göra med kortisonsalvorna, men den stora skillnaden var att när hon väl hade använt upp burken och slutade smörja så kom såret inte tillbaka.

Jag har efter det varit med om än den ena historien efter den andra där ringblomssalvan gett fantastiska resultat. Men det hjälper inte mot allt, naturligtvis inte, men prova dig fram. Det är väldigt ofarligt så länge du inte är allergisk mot korgblommiga växter eller bivax.  

När det gäller ringblomman som te så har jag sett goda resultat för personer som lätt får magkatarr liksom för dem som har problem med ex psoriasis. Vid både åkommorna så intas ringblomman som ett te, allra helst mellan måltiderna. Vid psoriasis kan man även prova salvan. 

Ja det var lite om ringblomman. Medicinal och ätlig, både för utvärtes och invärtes bruk. En växt möjlig att använda på flera sätt. Och med en specifik nytta, den är bra på att läka det som den kommer i kontakt med.

Kul att veta

På Pubmed som är en databas där man kan söka på publicerade forskningsrapporter får man 544 träffar när man skriver "calendula ooficinalis" i sökfältet. Den som påstår att det inte skulle finnas forskning på växter kan enkelt radera den villfarelsen.

Litterturreferenser 

1. Växternas namn, Jens Corneliusson, 91-46-17679-9
2. Fytomedicin, hans-Bertil Juneby 91-973461-8-7
3. Örtmedicin – naturens läkande kraft, Mic Mc Mullen