Så här ser den ut uppifrån, det är som en grön matta, som jag klipper med sax. Ja odlingen är inte så stor, en kvadratmeter ungefär, men det räcker gott för att ge det gröna tillskottet till många middagar, från april till oktober.
Våtarven trivs bästatt växa lite fuktigt och klarar fint av skugga. Där min våtarv växer finns ingen sol, för det är på en jordblottad yta under altantaket. Och det är bra, för då bli konkurrensen av andra mer soldyrkande växter inte så besvärande.
Vad har jag den då till? Ja för mig är det mat. Jag klipper den helst precis innan den går i blom för då är den som allra mjällast och finast och sedan blandar jag upp den i en fluffig sallad. Eller som pesto,. Det är nog den växten som jag tycker passar allra bäst i en pesto. Den har en viss aningen nötig smak och så naturligtvis mycket smak av klorofyll. Jämför man den med annan sallat, vad gäller halten av C-vitamin, så innehåller våtarv 53 gram per 100 gram våtarv. Detta kan jämföras med vanlig isbergssallat som endast innehåller 5 gram C-vitamin per 100 gram isbergssallat. Och så rensar vi bort våtarven för att så sallat...
Medicinskt då, kan den användas till något där? Både ja och nej. Jag gör inte det, men jag har läst att det finns viss tradtionell användning av våtarv som sårläkande och klådstillande. Men jag anser att det finns andra växter till det som har starkare effekt, så jag brukar använda mig av dem istället. Kanske mer om dessa växter vid ett annat tillfälle.
Nu hoppas jag att jag inspirerat lite grann till att öppna upp ögonen för våtarv. Den är så tacksam, kan klippas om och om igen hela säsongen igenom. Se till att rensa bort annat och du har snart en grön matta av våtarv ifall det är ett ställe som den gillar att växa på.